Mitt sammandrag av släkthistorien!
Ständigt under förändring
Respektera att detta tillhör Mig och de som hjälper till.
 Skriv inte ut detta utan att berätta för oss..
Tex i gästboken genom att  eller maila mig

Släktregistret innehåller idag
353 personer
Min Mor HÄR

Almgrensätten kan spåras tillbaka till 1700 talet, dock finns ännu inga bevis på att den första
delen här är samma släkt som min. Med säkerhet kan jag dock säga att de alla arbetade och
arrenderade bostad under Hjälmarbergs gård och  därför borde väl ett samband finnas?.

Klicka här för att komma direkt till min släktråd


I Ugglebo, beläget ca 2 mil Norr om Hjälmarsberg, bor Erik Swensson född ca 1650
han arrenderade 1/4 hemman under Hjälmarsbergs gård.  De hade ett bra liv , bodde i en fin
större stuga och Trädgårdsmästaren var en bra och omtyckt  karl som det var ordning och reda
med. Erik var gift 3 gånger. 
Först med Kirsti Olofsdotter, sedan med Brita Jonsdotter och sist med N (hon står bara nämnd
så i kyrkböckerna)
Erik Swensson hade 6 barn enligt boken Släktkrönika om Almgrenssläkten från Närke!

Barnen hette dotter (okänt namn döpt 1696, Per Eriksson döpt 1698, Jon Eriksson döpt 1701,
Nils Ersson döpt 1706, Erik Ersson döpt 1708, Swen Erson döpt 1711.
Gården kallades ALMBY och sonen Swen Erson tog sig namnet Almgren efter namnet på gården.


Barnen växte upp och yrket gick i arv generation efter generation till vissa av barnen.
 
En del av barnen gick sin egen väg, tex ett av barnen, Knut August Almgren startade 1833 en
egen sidenfabrik i Stockholm, på Svartensgatan, vid Mosebacke torg.
Av hans släktled kan nämnas bland annat dessa
Hofrättsrådet Knut Gustav Edvard Almgren som tillbringade sina somrar på Hvitsand utanför
Strängnäs vid Mälaren och var en naturälskare som kunde berätta och påvisa det
mesta om Mälardalens rika flora.

En släktgren leder till Västerås och där finns Landssekreterare Joacim Willhelm Almgren,
Almgrenska huset på Smedjegatan  och hade Lycksta gård med sina 300 tdl åker och
skog som sommarbostad. 


Här finns Joakim Wilhelm Almgrens Familjegrav


Lycksta Gård var sommarbostad till Joakim Wilhelm Almgren
   

Mitt sökande i kyrkböcker har visat att på Hjälmarsbergs gård arbetade och bodde flera
Almgrenare år 1752.  Här finns en Sven Almgren född 1724 , han är folkbokförd som dräng
där 1752, flyttar sedan till Ormesta men kommer åter som dräng på Hjälmarsberg 1771 - 1776

Samtidigt år 1752 är Lars Almgren dräng där, han bor där med sin fru Stina och dom får en son,
Sven år 1752    År 1759 föds Jonas Almgren son till Lars och Anna Stina Almgren,
Anna Stina arbetar då som Piga på herrgården. Jag förmodar att detta är samma personer....
Våra Förfäder -
Lars Hanson Almgren född 1732 och hans fru Stina
.
Här finns även barnet Fridolf Johan Almgren född 1756 och år 1760 föds Niclas Almgren
förnamnet är svårt att tyda men ser ut så här.


Nämnda bland folket på Hjälmarsberg finns även dessa



Jag tar gärna emot hjälp att tyda dessa namn!    mailto:keq@spray.se
Nu till min släkttråd!
Ännu har jag inte funnit något klart sammanhang,  men att det skulle bott och arbetat 2 familjer med
efternamnet Almgren på Hjälmarsbergs gård i början på 1700 talet tror jag inte på.
Enligt Boken Släktkrönika om Almgrenssläkten från Närke så torde detta vara omöjligt eftersom Sonen
Swen Erson var den som tog sig släktnamnet Almgren, kan man gissa på årtal ca 1732 då han var i 20 års
åldern?  Ungefär vid den tiden vår förfader Lars Hansson Almgren föds!
 Så troligen härstammar vi alla från Erik Swensson.

 Lars och Stina Almgrens son  Jan Larsson Almgren , 1763 föddes i Hjulsjö, vilket är beläget ett par mil från
Hjälmarsberg. I gamla husförhörslängder står att alla senare Almgrenare jag räknar upp tillhörde Hjälmarsbergs
gård, alltså arbetade där.

Jan gifte sig med Stina Persdotter  och de fick sonen Lars Persson Almgren född 1794 och Lars gifte sig med Catarina Holmgren som föddes i Almby, ca 4 mil från Hjälmarsberg. Paret bosatte sig där. Och i Almby föddes
Carl Erik Almgren år 1818, han blev trädgårdsmästare på Hjälmarebergs Herrgård.
 
Han var en duktig karl, mycket omtyckt men en dag hände det något som det inte finns någon förklaring till i dessa
dagar.
Han valde ett hårt liv till sig och sin familj...................

År 1849 tog han fru och barn med sig och flyttade till Karlskoga, men fick troligen inget bra arbete där för
för redan 1851 flyttade dom vidare till Nora där han fick arbete som Trädgårdsmästare. Där föddes parets 5-te  barn.
Men något gjorde att de flyttade igen bara 2 år senare.
De flyttade nu till Knutsberg som ligger lite utanför Nora och man ser på kartan att deras steg går ner mot
hemtrakterna. Här bor dom kvar i 3 år och även här arbetar han som Trädgårdsmästare. De rör sig därefter
ner mot Gamla Viker och år 1856 bosätter dom sig och blir Torpare på på en liten ö mitt i Hovmantorpssjön.



Denna ö låg mitt i ingemansland, långt ifrån bebyggelse och var en karg och stenig ö. Här bosatte han sig med fru
och barnaskaran steg troligen till 11 stycken.
Trädgårdsmästare som han var så rodde han över jord med sin eka, därefter fruktbuskar, träd och blommor.

Befolkningen runt om tyckte att detta var en mycket konstig familj som bosätter sig ute i ödemarken. Man var
nyfiken på dom och vallfärdade långväga ifrån för att stå på fastlandet och titta över mot ön.
Men det sägs att han omvandlade denna stenöken till ett blommande paradis som han med tiden lät folk besöka
och ett rykte säger även att han hade lite kunskaper i läkeväxter så att han anlitades även vid sjukdom.
Kanske inte så konstigt, en trädgårdsmästare som kan sitt yrke vet ju även lite om vilka växter som har läkande
krafter och passar att göra olika dekokter på.
De bodde och verkade på denna ö i 24 år och att han var duktig "trollkarl" som kunde laga till diverse olika brygder och
dekokter förstår man för han dog i Delirium år 1880.

Enligt en bok som skrivits om familjen ska han timrat sig en stuga där på ön, ryktet säger att några stenar där ska
vara rester av en husgrund.

Personligen ser jag det som otroligt att en människa ska med dessa verktyg som stod till buds i slutet på
1800-talet huggit ut alla dessa stenar med så jämna och fina kanter. Innan han byggt huset, innan vintern kom.
Även om han nu började tidigt på våren? Jag sitter i så fall på husgrunden, här på bilden från Almgrens ö?
En äldre man jag mötte på plats sa däremot att familjen bodde i en Jordkoja och det är väl mera troligt att han
timrade en sådan bostad till sig och sin familj? En mycket vanlig bostad då!  Läs om jordkula här

 

Nu står CHRISTINA CHARLOTTA ensam med 2 minderåriga barn, en 8 åring född där på ön och den minsta sonen knappt 2 år gammal och född i Dalkarsbergs församling varför jag misstänker att hon kanske redan då lämnat ön och hon sökte sig till Skrekarhyttan där hon dör 20 år senare.


Sedan stod ön obefolkad några år.

Det skrivs att alla barnen på ön utvecklades bra förutom en. Och det var min förfader Per född 1846
 i Almby socken, Örebro län. Han var alltså 24 år när han far dog och modern flyttar till Skrekarhyttan.
Han arbetade som dräng och bodde i  Dalkarsberg år 1870.

Redan som minderårig blev han häktad och agad för olovligt tillgrepp.
Ett vanligt straff för barn som gjorts sig skyldig till stöld eller snatteri var att bli offentligt agad.  Straffet
kunde utföras av skollärare, tingsman eller föräldrar kunde dömas att utdela straffet i hemmet under
vittnes närvaro och rapportera när det var utfört. Straffen förr i tiden var helt klart till för att avskräcka människor
och hålla ordning och reda, därför så förekom inga former av ringa brott, hade någon stulit för att de annars
skulle svälta ihjäl så var detta ändå stöld.

1861 blev han dömd för 1:a resan inbrottsstöld. Jag undersöker på nätet och i 1800 tals Familjebok står
det - inbrottstöld innebär att man genom inbrott haft tillfälle att stjäla andras ägodel och det räknas som en
särskilt svårare art av stöld. Straffet är straffarbete 6 månader till 6 år och kan omsättas till fängelse.

1862–1864 avtjänade han straff för 2:a resan stöld.

1865-01-07 blev han för 3:e resan stöld dömd till 4 5/6-års straffarbete och 10 års förlust av medborgerligt
förtroende,  dvs den, som dömdes till denna påföljd, förklarades vara "såsom vanfrejdad ansedd". Detta
för att undanröja varje tillstymmelse till stöd , avsåg att stämpla den dömde som i allting ovärdig sina
medmänniskors aktning. Prästen i församlingen skulle meddela betyg om personen, genom intyg.
Frejdebetyg. God frejd var viktigt långt in på 1900-talet, då det var nödvändigt för att kunna erhålla vissa
anställningar, gå in i affärsuppgörelser, eller kunna utnyttja sina medborgerliga rättigheter, som att rösta m.m. m.m.

När han då ca 1870 släpps från fängelse är kanske hans situation hopplös,  den 1874-12-09 emigrerar
han till Ingö, Norge.
Troligen är han dömd till 10 års utvisning ur landet, men enligt Emigrationsanteckningar från den tiden så
reste han i annat namn, Per Oskar Karlsson, kanske för att kunna få arbete utomlands, eller?

Nu förflyttar vi oss upp till Lappland. Sorsele runt år1855
Här bor en skollärare,  Hans Göransson som är änkling. Samebarnen och till största delen pojkarna,
hade 2 års skolgång då de fick lämna sina föräldrar och bo på skolan. Undervisningen bestod till stor
del av Kristendomsundervisning. En del av samepojkarna tvångsutbildades till präster för att kunna nå
ut till sitt eget folk och kristna dom.
Skollärare bodde i samma hus som skolan, bostaden för en gift, manlig lärare bestod oftast av ett hus med 3 rum och kök varav det största rummet användes som skolsal.

Skolsal i början på 1900 talet
Åter till Hans Göransson, den 3/12 1854 gifter han om sig med pigan  Maria Bernadina
Johansdotter från Saxnäs.  De får en dotter 1855 som döps till Matilda Magdalena Hansdotter.
Av någon orsak hamnar Magdalena i Oslotrakten på ett Spinnhus där.

 Spinnhus var den tidens kvinnofängelse  och de som satt där var dömda för bland annat lösdriveri.
Där fanns prostituerade som dömdes till 6 månaders straff för lösdriveri, men även en bostadslös kvinna
utan arbete kunde sättas där.
De flesta var arbetsfångar som satts där eftersom de inte kunde försörja sig själva.
Där fanns även Straffångar som dömts till längre än 2 års straff för upprepade stölder eller barnamord.
Arbetstiden var lång. Den räckte från klockan 4 på morgon till klockan 22 på klockan måndag-fredag.
På lördagar upphörde arbetet vid middagstiden och på söndagen vilade man.
Arbetet bestod av att spinna och karda ull till garn

År 1884 föder Matilda sin första son Karl Johan och fadern är Per Almgren varför jag nu antar att Matilda
sedan ca 1 år varit frigiven och detta par mötts i Norge. Per har nu varit 10 år i Norge och har väl troligen
lyckats skaffa sig både arbete och bostad där..

År 1886 föds nästa barn. även hon i Norge, Klara Matilda.

År 1887 föds i Bjurg i Skjörn härad och socken min morfar Kristian Fredrik Almgren.

Skjörn ligger vid den 22 km långa och 3- 6 km långa Skjörnfjorden och var då en av Norges viktigaste
Sillfjordar vid inloppen av Trondhejmsfjorden.

Per och Matilda gifter sig år 1888 i Norge

Fotot är från Skjörn 1908
 
År 1889 föds barn nr 4 som döps till Konrad Hugo, han är skriven som född i Vikers församling

År 1891 föds Knut Bernhard, här får man anta att barnen är några år gamla då de skrivs
in i Kyrkoböckerna i Viker, för de kan väl inte rest
från Norge - till  Viker och därefter till Norrland  inom ett par år?

Nu har 23 år gått sedan Per blev landsförvisad och min forskning visar nu att familjen är tillbaka i
Sverige.
Paret har under 9 år fått 5 barn och de tar sig nu uppåt landet till Matildas hemtrakter.
Järnvägen kommer i mitten på 1890 talet till Norrland så familjen måste tagit sig fram mellan Norge
och Umeå genom att fotvandra, eller lifta med hästdroskor med alla dessa små barn.
Inlandsbanan var ej byggd ännu...

År 1893 föder Matilda tvillingarna Karolina och Klas Oskar i Umeå församling. Karolina står som
död, kanske dödfödd. Man kan anta att paret sökt sig till i Umeå och Matildas föräldrar.
Den enda gången troligen som hon återsåg de sina.

År 1895 föds Bror Karl, födelseort okänd.

1894 är stambanan (järnvägen) Stockholm - Boden färdig och troligen reser familjen nu med den
neråt landet. Och resan avslutades kanske med Linjen Nora – Ervalla – Örebro som öppnades 1856
som landets första järnväg.

 År 1897 föds Kally i Dalkarsbergs församling i Örebro län.
Äntligen är Matildas långa vandring slut!
För något år...

Pär visste väl troligen inte att hans far dog år 1880 och att ön nu stod öde eftersom hans mor Christina
Charlotta
flyttat in till Dalkarsberg med sina 2 minderåriga barn.

Kanske huset var rivet, eller i alla fall i mycket dåligt skick efter att stått tomt i flera år. Den mannen jag
mötte på Almgrens ö, påstod att där bara fanns en jordkula och att Per bodde där med sin familj.
Den äldre mannen påstod sig varit barn då och att hans far varit med och byggt vägen rakt över ön och de
använde sig då av byggmaterial från Jordkulan.

Här använder jag mig av.... Urdrag av bok

Folket på trakten tittade snett på "inkräktaren", dels var han en lat odåga, och inte var han gift med
kvinnan som man ansåg var av Samesläkte.
(de gifte sig år 1888 i Norge)
Hon var dock en präktig arbetsam kvinna som var duktig med lite av varje.
Hon fick alltid heta "Lappa" och  mannen fick öknamnet Lappen eller Lappa-Pelle.
Bara korta perioder var Lappen på Almgrens ö, för det mesta var han ute i skogarna och tjuvjagade.
Han byggde sig riskojor lite varstans i skogarna och där kunde han hålla till veckor och månader i sträck.

År 1901 måste dom flytta från Almgrens ö, Militären ska anlägga Villingsbergs Skjutfält och ön liggen
mitt i skottfältet.

När Lappen hittade en tom stuga på Kartlaö, mitt i Kilsbergsskogarna, flyttade han in där med sin kvinna
och hela barnaskaran.
Arbete låg inte för Lappa-Pelle så gården fick "sköta" sig själv.  Själv höll han fortfarande mest till ute
i skogarna med tjuvskytte och behövde han ved eller timmer så drog han sig inte för att ta det olovandes i
skogen som var en Kronoallmänning.
När han varnades för sina tilltag sa han att skogen var en skänk av Drottning Kristina och där hade han
rätt att jaga och hugga ved lika väl som någon annan.

1905 dömdes han till fängelse för stöld.
Medan Per satt i fängelse  i Örebro passade folket på att riva huset på Kartillaö.

År 1908 släpptes han fri och återvände, han stängslade in stället igen och byggde sig en koja där han
ensam bodde några år.

När han en dag släpptes ut ur fängelset vågade han sig inte upp till skogarna igen utan sökt sig arbete på
Närkeslätten där ingen kände honom och visste hans förflutna. Han slutade sit äventyrliga liv som dräng,
passade kor på  Granhammar  Vintrosa år 1910.

Matilda togs omhand av sin son Klas, de bodde i en liten stuga, ett torp som hette Fågelbackatorp och
var beläget utmed vägen från Dalkarsberg mot Almgrens ö, straxt vid byn Hovmantorp.

Byggmästaren Olof Jansson byggde torpet som även kallades Getingstorp
På häradskartan från 1864–1867 finns Fågelbacka torp med.

Klas slutade sina dagar i Kasernerna i Järnboås

Tillbaka till år 1887 då  min morfar Kristian Fredrik Almgren föds som 3 dje barnet i Norge.
Ett Tack till Terje Dybvik i Skjörn som jag fått dessa tidsenliga foton från.
 

 
Klicka på bilderna så öppnas dom stort.

Detta är alltså det Norska fiskesamhälle som mina förfäder bodde och verkade vid och där min morfar
föddes. Den viktigaste näringen här är fiske och jag antar att förfäderna arbetade med fiske på ett eller annat
vis här.
Men Pär och Matilda har hemlängtan och en dag startar dom den långa hemfärden. Morfar Fredrik var
6 år gammal då de anländer till Umeå i Norrland. Att det var en strapatsrik resa de gjort där från
Oslotrakten och upp till Nordliga Sverige kan man lätt föreställa sig.
Men resan underlättades kanske genom att Stambana genom Norrland var klar år 1889

Om inte annat så underlättas kanske resan ner till Närke genom Järnvägen  Stockholm- Boden var
färdigbyggd nu.   Linjen Nora – Ervalla – Örebro öppnades 1856
När Fredrik år 1897  är 10 år gammal bor familjen i Almby socken i Närke, på Almgrens Ö, belägen i
Hovmanstorpsjön i Dalkarsberg.
Med en mor som är dotter till en skollärare så antar jag att, trots att familjen bodde på en ö och troligen
skolgången ej kanske var av vikt, så fick nog alla barnen lära sig läsa, skriva och religion. 
Barnen fick lära det Matilda som lärardotter hade fått med sig från sin barndom.
 
Familjen levde i armod och Mor Matilda gick runt i gårdarna och vävde, det sägs att hon var en duktig och
flitig kvinna som kunde tillverka de mest beundransvärda vävarbeten. Av Samestil och vackra färger.
Hon plockade örter och färgade garn som hon sedan använde i sitt arbete.

Här blir dom kvar några år, men 1900 köps Almgrens ö in av Staten och familjen måste flytta in på
fastlandet. På Almgrens ö ska allt rivas för denna idylliska ö ligger mitt i Villingsbergs skjutfält

Det stora hålet som syns på denna bild från ön är ett kulfång och vid övningar skjuts det rakt över Almgrens ö.
Det sägs att Per under sina vandringar i Skogarna hittat en tom stuga och dit tog han nu med sig fru och barn.
År 1900 till 1901 betalade dom 66 kr i arrende för torpet. Matilda och Per hade nu 8 barn och  eftersom Torpet
låg ensligt och långt från grannar i Kilsbergsskogarna så någon skolgång för barnen förekom inte här
heller. Arrendet för år 1901 till 1902 var 20 kronor
Men när inte Per skötte jorden på gården så gav den eller ingen gröda, varken potatis eller annat att äta.
Snart tvingades familjen att gå runt i gårdarna och tigga mat. 

År 1902 blev dom "uppsagda"  från gården, men inte flyttade dom, vart skulle dom ta vägen?  
 

År 1905 rivdes rivdes stugan så mycket så den blev omöjlig att bo i, man trodde att familjen då skulle
flytta. Tanken var väl då att familjen skulle ta sig till Örebro där släkt fanns. 
Kanske behövdes det pengar till flytten? Hur som helst så beger sig Per,  på Fredagsmorgonen med sin 14
 åriga son Knut till en by i närheten för att sälja deras slipsten. (en anordning med en speciell
roterande sten som användes för att slipa knivar och liar med)
Vid middagstiden kommer även den 16 åriga Konrad för att vara med på,  kanske var det en byamarknad?

På kvällen lämnar Per sina söner kvar, i byn och beger sig hem.
Knut och Konrad går däremot hem till familjen Jansson som har en dotter i deras ålder. Av en händelse
råkar dessa 2 gossar få se en väska som står gömd bakom en byrå och senare på kvällen bryter de upp
låset och ser att där finns pengar.
De tar 12 kronor och beger sig hem därefter och pengarna ger de till sin far samtidigt som de berättar
vad de gjort och får då höra att de var dumma som inte tog alla pengarna i väskan.

På natten ligger pojkarna och pratar och kommer överens om att dagen därpå ska dom ge sig dit och
hämta resten av pengarna.

Men familjen var ju på väg att flytta till släkten i Örebro och det bestäms att Karl och Kristian (min morfar)
ska köra det första flyttlasset under natten.
I Örebro köper dessa 2 gossar en halvliter sprit och sedan beger de sig hemåt igen

På eftermiddagen beger sig Kondrad, Kristian  och älsta brodern Karl till byn igen för att bjuda Janson på
fest. Men stugan stod tom, Jansson var inte hemma från sitt arbete ännu och nu visste ju Konrad redan var
pengarna fanns så varför vänta när allt ju kunde gå så mycket smidigare när ingen var hemma?
Sagt och gjort, Konrad tar sig in och tar pengarna en summa på 100 kronor som  Karl tar hand om.
Nu kommer Janson hem och flaskan kommer fram, det blir en trevlig stund och inte förren sent på kvällen
tackar de för sig och återvänder till hemmet på Kartillaö.

På Morgonen överlämnar pojkarna hela summan till sin far men Karl ber sin far att få 30 kronor till ett
dragspel. Ja han får pengarna men varnas av sin far att använda det innan de kommit till sitt nya hem
i Örebro. Ser någon att Karl har ett dragspel så förstår ju folk att de plötsligt blivit vid stadd kassa
och misstankarna får rånet på Jansson kan riktas mot dom.

Matilda får 10 kronor att handla mat för, 50 kronor syr Per in i sin mössa för att spara dom på ett säkert
ställe. Men säkerheten var inte stor, inte ens där för den 19/ 4 1905 döms Per,  Karl (21 år) och Kristian (18 år) 
vid en rättegång i Vikers Kapell för stölden.

Per kommer i Fängelse i Örebro några år. Kanske även för Karl och Kristian som då var myndiga?



Fredrik Kristian Almgren, min morfar växte upp till en stilig yngling, musikalisk var han med. Både
spelade gitarr och sjöng.


År 1912 fick han jobb som Dräng på en gård i Björkhyttan utanför Lindesberg, där Anna arbetade
som piga. De gifte sig den 6 september 1913. Som familjefar sökte Fredrik arbete vid Stripa Gruva
driften i gruvfältet var relativ obetydlig. Arbetet bedrevs endast säsongsvis så till Hösten började
han arbeta som anställd hos en Skomakare. Men med det nya året, 1914 så startades driften i gruvan
igen och Fredrik började där igen.

Stripa gruva
I en arbetsplats olycka skadar Fredrik sin hand svårt och det tar flera månader innan han kan arbeta
igen. Han tar nu familjen med sig till Sörby i Örebro där hans mor och syskon nu bor. Sörby är beläget i
närheten av Almby och alltså är vi nu tillbaka i trakterna där släkthistorien börjar anno 1700 talet.
1915 i Oktober var skördetiden över och Fredrik får flytta med sin familj till Pålsboda.
Året därpå fick Fredrik arbete vid Vesstlingbyholm i Fellingsbro där familjen blev kvar ett år.
Fredrik arbetade då med Skrotplockningen i Kloten och sedan hamnade han i Gävletrakten som Skogshuggare
Och därefter högg han skog i Gusselby.
År 1818 flyttade hela familjen till Haggruvan i Järnboås där Fredrik fått arbete. men detta varade bara 3 månader
så Fredrik söker nya arbeten. Till slut får han plats i Stråssa Gruva och de bosätter sig där....
1925 fick Fredrik arbete i Kiruna, rallare, var med och byggde järnvägen mot Treriksröset...
(År 1897 byggdes ett röse av ryssar och norrmän för att markera de tre rikenas gräns, Norge,
Finland och Sverige)
Julbord hos en statarfamilj i början på 1900 talet


Familjerna fick oftast som julgåva en skinka, en bit lutfisk, bröd och potatis.
Bonden själv hade ett rikligare julbord, se bild under


Vanligt statarhem anno 1900


Hela berättelsen finns här..

Ett av Fredriks barn var min mor och här följer hennes livshistoria.

Eivor, tillbringade sina första levnadsår hos Farmor Matilda i Dalkarsberg!
Mammas första år som hon alltid pratade om i glada och lyckliga ordalag.  Jag och min syster har förstått att vår mor hade det bra där, farmor Matilda och Farbror Klas tog väl hand om henne och det var en sorg för mamma att vara tvungen att flytta därifrån när hon skulle börja skolan.

Jag tror att mor lämnade en liten bit av sitt hjärta kvar där hos farmor!
Att komma hem och plötsligt vara en del i en stor familj kan nog var och en förstå innebar både glädje och sorg! Även syskonen måste känt det som där kommer ett till barn som ska ha mat och omvårdnad  i en fattig familj. Vad mor berättat var det inte alltid så roligt, hon skulle vakta småsyskonen men de ville inte alltid lyda henne. Hon fick skäll av sin mor när pojkarna smutsade ner sina kläder, men som mamma sa, hur skulle hon få dom att vara och förbli rena? Pojkar är Pojkar!

Min mor blev inte så många år hos sin familj, vad  vi, hennes barn förstått så fick hon börja arbeta - ut och tjäna piga i mycket unga år. Troligen redan som 12-13 årig flicka.
Vad vi minns Berättat av henne själv är  att Eivor tjänade som piga först i granngårdarna i Slåttermossen, sedan i Stockholm där hon var piga i en "fin" familj med två (vuxna) söner.
Därefter fick Eivor plats i en Handelsträdgård
Där trivdes hon mycket bra! Hon berättade att arbetsgivaren var snäll och trevlig och ville henne väl men mamma längtade hem till de sina. Eller hem till sin fästman, min pappa. 
 
Min pappa arbetade på Sandströms Skidfabrik i Lindesberg och bland arbetskamraterna
fanns den 5 år äldre Manne som bodde i Slåttermossen. En dag var min pappa med Manne
hem och i köket var det fullt med ungdomar för de samlades där efter arbetsdagens slut.
Min moster berättar att min mor och fars blickar möttes där i köket och det vart kärlek på en gång.
Mammas syskon märkte det och det blev alldeles tyst i köket och alla såg på mamma och pappa
att något hände mellan dom. Så tyst som det blev i detta kök just då hade det aldrig förr varit

Pappas föräldrar, Farmor Hilma,  född Israelsson och Farfar August Lindgren hade en bondgård i Bengtesfall och genom skogen över Lilläng (Lindgrenarnas gamla ställe) gick en genväg till Slottermossen så friar vägen var inte lång för de unga tu!!
En period därefter arbetade hon på ett matställe (matsal) för arbetare i Riddarhyttan. Eftersom det kommit fram foton på Tore och Eivor, Vera och hennes dåvarande pojkvän så förstår vi att besöken hos Eivor i
Riddarhyttan förekom ofta med hjälp av en Lättviktare (lätt motorcyckel)

Mamma arbetade som piga på flera bondgårdar därefter, bland annat en gård i Ullersäter, beläget i mellan Lindesberg och Arboga.
Lustigt nog arbetade samtidigt en annan piga där, hon som en dag blev mormor till min make....
På gården i Ullersäter fanns en flicka som mamma tyckte mycket om.
Den lilla flickan hette Inga- Lill och det namnet döptes senare Eivors förstfödda dotter därför till.
Efter Ullersäter arbetade mamma i Lindesberg på Frost Konditori som låg på en tvärgata rakt ner från Lindesbergs Kyrka.

När Tore och Eivor gifte sig bodde dom i en etta i Örebro, men för att mamma inte skulle vara ensam med ett litet barn när pappa blev inkallad till militärtjänst uppe vid Norska gränsen så hyrdes ett rum i grannhuset uppe i Slottermossen.
Det var när Tyskarna hade tagit Norge, den 9 april 1940 och närmade sig Svenska gränsen i Värmland.
Trots hårt Norsk motstånd ockuperar tyskarna bit för bit Norge ända fram till svenska gränsen mot Värmland.  Rykten spreds i hela Värmland om en förestående invasion. Det fanns militärer överallt. Där var det stopp för Tyskarna!

  Tore fick en kort permission för att åka hem och titta på sitt nyfödda barn (Inga-Lill) men fick bara någon dag senare återvända till fronten.  Han låg ute ca 6 månader...
År 1943 började det Tyska överkommandot i största hemlighet att planera för en ockupation av Sverige.
Tyska trupper låg redo för angrepp. Samma år kom kampen om Stalingrad. Tyskarna var tvungna att koncentrera alla sina resurser dit.
Striderna om Stalingrad blev en av krigshistoriens hårdaste och mest avgörande. Röda Armén utvecklade här en helt ny stridsteknik. Med nya friska styrkor gick  Röda Armén över floden och krossade tyskarna.
Det blev början till slutet.
Den 8 maj 1945 kapitulerar tyskarna
Men 1942,  när Inga- Lill var 2 år hyrde Eivor och Tore ett hus av John Nilsson  vid Södra Gårdarna i Gusselby, på 2 rum och kök + ett rum där pappa startade sin snickerirörelse. I Huset fanns även gårdens Tvättstuga! Pappa arbetade då på Sandströms skidfabrik i Lindesberg.
Att det då ännu var oroliga tider med Krig i Norge berättade mamma genom små ögonblicksminnen. Tex att Inga- Lill som lite 2 åring sprang på gården och lekte flygplan --- Här kommer det en flygande mobil-- och nu störtar den ner....

Eivor var duktig att sjunga och uppträdde ofta på den lokala Logen där hon sjöng eller spelade små teaterstycken..
Några år senare föddes jag och då höll Tore och Eivor på att bygga huset som de flyttade in i år 1950,
då var jag 2 år och Inga- Lill 10 år..

På nedre våningen hade far sin Snickeriverkstad, med 2 anställda. Min mor Eivor var allt i allo, hon hjälpte till nere på fabriksgolvet, hon skötte Kontorssysslorna, skrev räkningar mm.
Hon bakade varje vecka ty både förmiddag och eftermiddag skulle både pappa och de anställda utspisas med kaffe och nybakat bröd.   
Mamma skötte hushållet och trädgården. Saftade och syltade och tog rätt på jaktbyten vid Älgjakten. Kort sagt hon jobbade jämt!
Med åren blev hennes situation lättare, hon fick elektrisk spis, slapp den vedeldade. Hon fick kyl och frys... Varmvatten,  ja en dag byggdes även toalett och badkar inne.

Tore och Eivor planerade för pensionsdagar, då skulle köpas ett hus uppe vid Bengtesfall i närheten av deras barndomshem.  Där skulle dom ha det lugnt och skönt på sin ålderdom.

Men så blev det inte! Eivor blev änka 1972.

Snickerifabriken såldes och Eivor flyttade in till Lindesberg. Med tiden mötte hon Einar och de blev ett par, även om de aldrig flyttade ihop så var de tillsammans i ca 20 år.
Eivor fick lägenhet nere på centrala Lindesberg, Hon var med i Sångföreningen i Lindesberg där hon en dag blev ledare.
Många resor gjorde Eivor och Einar med pensionärsföreningen.
Jag tror att Eivor fick ett rikt och bra liv!

Vår mor gick bort 19/1 2008

Mammas minnessida   Till minne av

 

Om mig som skrivit detta och är dotter till Eivor kan du läsa här...
Jag

  hits

 

                                                              Webbplatsen uppdaterades 19-01-06

Copyright © 2007 Kerstin