Respektera att detta tillhör Mig och de som hjälper till.
 Skriv inte ut detta utan att berätta för oss..
Tex i gästboken genom att  eller maila mig

Längre ner på denna sida
Beskrivs en jordkula
Skolvägen 1
Bilder från Kartlaö
Bilder från Fågelbackatorp /Getingtorp)
Släktträff på Almgrens ö

En dag i Juli ÅR 2006 åker jag och min make till VIKER för att besöka mina förfäders hemtrakter.
Kyrkan är en central punkt i VIKER, fortsätter man vägen framåt kommer straxt några hus som bildar
orten Skrekarhyttan och därefter en avtagsväg till Nya VIKER som består av några bondgårdar och villor.
Vikersvik består även det enbart av några hus. Tar man däremot till vänster vid kyrkan mot Dalkarsberg
blir vägen däremot intressantare.

Men vi börjar med kyrkan.  Bilderna är klickbara!

År 1867 börjades förberedelsen för kyrkbygge med stensprägning.
År 1871 invigdes Vikers kyrka och kyrkogård

Kyrkan är väl värd att se i sin  enkelhet och med sina lugna harmoniska färger.
Först lägger man märke
till det vackra korfönstret

Predikstolen är stilren och passar helt in i kyrkans interiör. Fem stora kristallkronor pryder taket

 

Kyrkklockorna har inskription Storklockan: Hör! Gud ännu sin nåd bjuder. Se Templets portar öppnar sig. Kanske härnäst, då klockan ljuder, upplåtes grafens port för dig.
Lillklockan: Bevara din fot när du går till guds hus och kom till att höra

Den gamla delen av kyrkogården belägen bakom kyrkan blev vi hänvisade till i vår efterforskning på Gravstenar med Almgrensnamn

 

 

Matilda Augusta Almgren, ja hon
står skriven med detta mellannamn
i kyrkans papper. 
Till minnet av mor
Matilda Almgren 1855- 1950
Vila i frid Gravvården har hittills betalats av Harry Larsson son till yngsta dottern Kally.  Harry dog vintern 2005 fick vi veta

En liten bit därifrån vilar morfars bror.

Inskription: Här vilar Klas Almgren 1893 - 1973

 

 

 

PÅ VÄG TILL ALMGRENS Ö
Dalkarsberg, även det bara några hus spridda utefter en liten väg men eftersom HOVMANSTORPSJÖN
finns här någonstans så fortsätter vi. Inte helt lätt var det att hitta fram,
men med hjälpsam lokalbefolkning så ser vi snart denna syn framför oss. Vägen som går genom
ALMGRENS Ö. Själva ön är där jag gjort en pil

Här zomar jag in en närbild på ön.
Där, vid de 3 björkarna längst till höger
stod huset en gång

 

 

 

 

En skylt sitter här som ett bevis att vi kommit rätt

 

 

 

 

 

 

 

Här, där detta okända par sitter och fikar är husets grund.
Men det var inget hus i ordets bemärkelse som
Familjen ALMGREN bodde i utan en liten JORDKULA.
De hade grävt ur marken och med mossa, brädor och
jord lagt ett tak,


I byggnadens mitt fanns en öppen eld som dels värmde
de inneboende och dels lagades mat över
 

En man vi mötte från Dalkarsberg berättade även att  JORDKULAN ej
varit så stor som gropen är i dag utan mycket liten. Jordmassan användes till vägbygget och
därför är gropen större i dag.
Detta kort visar hur det
ser ut straxt ovanför "huset". Här satt troligen våra förfäder och blickade ut över sjön och filofiserade
över livet och kommande planteringar

Ön är ungefär 2000 kvm stor och ganska rund till formen. Min spontana tanke var, VILKET PARADIS!
Jag förstår att Karl Erik Almgren bosatte sig här		 Detta visar troligen vilken stenöken han kom till. Stranden fylld av stenar av olika storlek. Dessutom var säkert hela ön fylld av sten, Att forsla hit jord för att plantera var nog nödvändigt men ack så slitigt att som transportmedel enbart ha en liten båt Eftersom här mest växer tallar så förstår man att det var en karg ö. Men med arbetsamma nävar och matjord så förvandlas det mest obrukbara till en bördig jord

Vägen fortsätter in i skogen, inga hus eller sommarstugor finns runt Hovmantorpsjön. Det ger en känsla av att färdas i ett ingemansland

Vatten överallt, vatten allt man ser.
Men varför inga hus?
Varför ligger detta paradis så öde?
Varför finns här inga hus så långt ögat når

 Ön nedlades år 1901 på grund av att den ligger mitt i Villingsbergs skjutfält.
Det stora hålet som syns på denna bild är ett kulfång och vid övningar skjuts det rakt över Almgrens ö

Dessa stenar är ej gammal husgrund utan bara sten som
används för vägbygget berättar en äldre man.
En gammal sannhistoria får vi även om Skjutfältet.
När skjutfältet öppnades var det 3 beväringar som skulle
skjuta över ön

 ETT DOPP FRAMFÖR JORDKULAN
De tog ut bäring, laddade och fick klartecken för att avfyra skottet rakt in i kulfånget.
Skottet gick av men de 3 beväringarna hade beräknat fel.
De träffade 3 älgar och ett virkesförråd!
Det blev ingen medalj, det blev 3 dagar i buren		 ALMGRENS Ö I DAG
Ön är i ordninggjord till ett Rekreationsområde
för Dalkarsbergsbona

 

 

 

En stor del av stranden är rensad från sten och fylld med fin sand. En stor badbrygga är byggd och här finns bänkar lite överallt att sitta på PÅ HEMVÄGEN
En snabb visit i Lindesberg för att se om Morfars Fredrik
Almgrens sista hem där han slutade sina dagar finns kvar.
Skolvägen 1. Ett gammalt hus längst nere vid Lindesjön		 SKOLVÄGEN1
En stor uppförsbacke fick de gamla traska för att
ta sig upp i centrum som är 1 kvarter bort

 

 

 

 

MORFARS HEM
Dessa 2 fönster på övervåningen tillhörde morfar
och mormors lägenhet.
Mitt emot bodde deras yngsta son Hans med familj

 
 

Beskrivning av livet i en jordkula (av Anna-Maria Skoglund)

en bild jag fick av en vän som visar hur en jordkula kan sett ut.

"Jordstugor eller jordkulor var nedgrävda i en grusbacke och hade väggar murade av gråsten samt jordgolv. Ena gavelväggen var av timmer med en bräd-dörr på mitten. Utanför fanns en liten förstuga med vägg och dörr av trä. Höjden från golvet till ryggåsen var omkring 2 meter, stugans mått i övrigt detsamma som bakstugans (dvs 4 gånger 2 meter). Taket var täckt med näver och torv. På taket fanns ibland ett litet fönster... I ett av rummets hörn fanns en öppen spis.

All tvätt och disk förrättades på stugans "återgolv" (området innanför dörren och fram till spisen) som bestod av flera stenar, vilka man passat samman så gott det gick. Spillvattnet fick söka sig ned mellan stenarna bäst det kunde. Där stod det och jäste och luktade illa. Stugans "framgolv", som utgjorde resten av golvet, bestod i bästa fall av några brädbitar eller kluvna stockar, annars hårdtrampad jord, helst lera med sand i. I de fall brädgolv förekom, vilade detta direkt på jorden.

Inredning i stugorna var mycket sparsam. Invid spisen stod kanske en pall. Längs ena väggen fanns en långbänk och slagbord och i ett hörn en "bänkasäng". Mellan nedre kanten på sängen och golvet fanns ofta en spjälhäck, avsedd att hindra hushållets hönor att spatsera omkring i rummet. Denna "hönsbur" bidrog mer än något annat till att skämma luften i stugorna. Visserligen hade man sällan mer än en eller ett par hönor per hushåll, men de spred en obehaglig lukt, som varken vädring eller hackat enris kunde förta. Utanför häcken stod ett tråg av trä för hönsmaten, vidare en träbytta, en vattenspann av trä, en trebent stol, diverse kokkärl samt ett mindre vedupplag.

------------------------------------------------------------------------------------

Mail jag fått.
Alla bilder blir större om man klickar på dom
Vi ( ättlingar till KONRAD HUGO ALMGREN (1889 - )  hade släktträff den 4 juni i 2011 och det var åtta bilar
som körde ikortege från Örebro genom skogen till Hovmantorpssjön och Almgrens ö.
Det var min mamma, Siri Eriksson (Almgren), Maj-Britt Fogelgren (Almgren och
Valter hennes man) och deras svägerska Elsie Almgren somt barn och barnbarn
som träffades på ön.  Vi var 32 st.
Vi avslutade träffen på kyrkogården i Viker

Jag ta med detta mail,  jag vill visa vad trevligt man kan ha det på denna underbara
Almgrens ö i Örebro län Ps.Kerstin Ds.
Besök på Fågelbackatorp (Geingtorp)

Jag och min syster, Ing-Marie fick möjlighet att ha med oss en guide från Villingsbergs skjutfält.
Jag frågade guiden om jag fick tillåtelse att lägga ut bilderna på
släktsidan.
Han sa att det var ok
Det var väldigt grönt när jag var där och därför ser man inte särskilt mycket av det som är under grönskan.
Guiden som visade oss Fågelbackatorpet hade ingen kunskap om människorna som hade bott där.
Han var trevlig och tillmötesgående, hade nyckel till bommen och visste ungefär var torpet hade legat 
när jag visade honom punkten på kartan.
Han hade aldrig besköt torpruinen förut.

 Kartlaö

Jag tog mig en promenad i Kilsbergen och besökte Kartlaö som Närkes
skogskarlar har märkt ut 1966.
På skylten står sista brukaren Per Almgren 1909 och jag kom 100 år senare
för att titta på hans ruin.
Det är en vacker glänta där resterna av kojan ligger men för 100 år sedan
fanns det säkert inte så mycket träd där som det gör i dag.
Skogen utanför gläntan är gräsbevuxen och det tyder på att det har bott
människor där.
Jag skickar med några bilder från Kartlaö.

Inger Brolin

OBS alla bilder blir större om man klickar på dom

Tack Inger Brolin som delar med sig av sin upplevelse.

 

hits

 

 

        Webbplatsen uppdaterades 11-06-30

Copyright © 2005 Kerstin

 
Resan till Viker