Copyright © 2005 Kerstin

 

 


Respektera att detta tillhör Mig och de som hjälper till.
 Skriv inte ut detta utan att berätta för oss..
Tex i gästboken genom att 


Livet förr!!!

Bostaden var ofta ett litet torp man arrenderade i närheten av gruvan eller herrgården där man hade sitt arbete.

Det var ett strävsamt liv man förde, till torpet som oftast bestod av ett stort kök och i bästa fall en kammare, hörde en liten jordlapp som skulle skötas.

Allt som hörde till livets nödtorft tillverkade man själv.

Och det föll oftast på kvinnans lott!

Förutom att kvinnan födde barn, skötte om dom, så skulle hon även sköta sådd och skörd i torpets trädgård.

Linet skulle skördas och beredas, fåren klippas, ullen kardas och spinnas, de skulle väva, sy och sticka till den oftast stora familjen.

Matlagning var även kvinnans lott och den bereddes alltid över öppen eld, den eldstad som också var husets enda värmekälla.

Teckning av Hilma Borg 1907 Kvinna kokar gröt

Männen krävde oftast även kvinnans hjälp i gruvan eller bondgården.

Men det sågs opassande att kvinnan bar långbyxor, alla kvinnor skulle bära dessa opraktiska långa kjorlar som släpade i marken.

Med tanken på att kvinnorna aldrig bar underbyxor på denna tiden, så förstår man att det måste varit nästan outhärdligt att arbeta i både väta, köld och snö.

Kjolarna måste ju i kyla frusit till is och att ha detta fladdra runt de bara benen kan vi förstå var hemskt kallt.

Barnen fick tidigt börja hjälpa till, både utomhus och inne.

Passa småsyskon, valla djur, rensa gräs i landen, plocka bär, bära hem ved, hålla elden vid liv.

 

Sprit ansågs då som ett nödvändigt komplement i tillvaron, och

hembränning ansågs som en självklar rättighet.

Tillvaron var hård, kall och fattig och Brännvinet liksom lättade upp tillvaron.

Utefter vägarna fanns många Krogar, där man gick in för att få en hutt och en pratstund.

Ibland blev huttarna för många och de pålitliga hästarna fick på egen hand forsla hem sin husbonde.

 

Senare delen av 1800- talet var förtjänsten för dagsverkare

(de som var anställda på Bruk eller gård) 1 krona per dag.

Den 1 i varje Månad var sk. Uttagsdag med betalning in natura

av säd till mala kornmjöl av och malt som varje hushåll bryggde

svagdricka av, sill, salt, ärtor mm. Och en tobaksrulle till varje man.

 

Arbetsdagen började klockan 06.00 på morgonen,

efter någon timma 30 minuters frukost, 1 timmas vila mitt på dagen och

arbetsdagen slutade klockan 20.00 med kvällsmat.

 

Fester fanns det inte mycket av på den tiden, ungdomarna samlades på kvällarna på någon äng och lekte folklekar.

Oftast fanns det någon som var ägare till ett handklavér (dragspel),

och ofta fanns det någon Loge (ett rum där jordbrukets maskiner eller hö förvarades)

där de kunde samlas och ha dans, Logdans.

 

1800 tal samhällets innevånare indelades i

Överklass
storgodsägare, högra officerare och tjänstemän
(en del av den forna högadeln bereder sig plats här)

Medelklass
läkare, jurister, småföretagare och tjänstemän
(här spelar högre utbildning stor roll)

Underklass
Arbetare
dessa plågas ofta av olika delar trångboddhet, matbrist, sjukdomar, alkoholmissbruk och långa och dryga arbetsdagar.

 

Enkelstugan

är den äldsta byggnadstypen av befolkningens bostäder.

Senare lever den kvar som Torpstuga.

Stugan har tre rum, farstu, kammare och kök.

Köket är det rum där man vistas mest.

Här finns husets enda värmekälla, spisen och den stora bakugnen

Parstugan är fram till mitten av 1800-talet, den vanligaste typen av bostadshus.

Parstugan är en tillbyggd enkelstuga.

På ena gaveln har man byggt en sal eller gäststuga.

I salen firas större helger och fester och här tar man emot besökare.

Uppgifter kommer från olika historiska Internetsaiter

och

Greta Adrians bok

Kilsbergen berättar.

 

 

                                                              Webbplatsen uppdaterades 07-09-20