Border Collie/Schäfer
Min Zita är född 00
– 07 - 01 och kom till oss som en liten valp, 4 månader
gammal.
Jag annonserade efter en ” kompis”
till Diana och en lämplig familjehund då jag blev
förtidspensionär på grund
av min sjukdom.
Önskningarna var - mellanstor ras
(svårt att böja mig) Korthårig päls - fodrar ej
samma pälsvård som långhårig (ont i händerna ibland) Familjehund –
ej jakthund.
Av svaren jag fick fastnade vi för
Zita, bara 4 månader och redan rumsren och raserna
hon hade var tilltalande.
Border Collie/Schäfer/
Av samma orsak som Diana hamnade
hos oss så blev Zita vår. Har förre ägaren ej
möjlighet behålla hunden så
vi har ändå en stor trädgård och en vilja att hunden ska
trivas trots
” min skröpliga kropp ”.
Vi såg snart att vi fått en hund
som var raka motsatsen till våran Diana.
Zita var mycket noga att hålla
flocken samlad redan efter någon vecka. Denna lilla
valp hade koll överallt!
Gick jag in 2 sek. då stod hon på bordet på altan och kollade in om
hon såg mig.
Vårt hus har 3 dörrar och det
konstaterade hon genast, var jag i grovköket så nog gav
hon skall på
baksidan, hon var otrolig på att ha koll var jag fanns hela tiden.
Som 5 månaders valp spårade hon upp
Diana och ” drog henne in nackskinnet till
matte ” när kompisen rymde en
gång.
Än idag hämtar hon Diana när jag
ropat och hon inte kommer. Tex. När hon är ute
på gården, när hon sover och
det är dags för kvällspromenaden.
Idag är detta mycket värdefullt då
Diana är blind!
Zita har koll även förövrigt, tex.
när Diana är ute ensam på gården så ” vet Zita ” när
Diana
står framför dörren och vill in
.Jo, Zita kan rackartyg hon också!
En sommar när dom badade med husse
följde Zita med Diana när hon
rymde vattenvägen.
Telefonen hemma hos mig gick varm
när grannarna med sjötomt ringde …
dom passerar just nu mig…..
3 hus senare hann jag ifatt med
koppel i ena handen och mobilen i andra handen!
Zita har en massa ljud för sig.
Hon koorrrrrarrrr när hon är nöjd,
eller när hon ensam har plats att vräka ut sig så
lång hon är i sängen.
Hon vov-yyll-oo-yyll-vov :ar när
hon pratar och hon är mycket pratig, gulligt,
men aj…. så det skär i öronen!
Hon kräver mycket av oss,
hon blir jobbig om vi inte gör olika övningar så hon
får arbeta.
Hon kan på 5 minuter plocka ur
hundarnas leksakslåda och lägga allt i min säng
under svansviftning och knorrr-morr prat för att få ” igång mig ”.
Att göra konster med Zita är ingen
” konst ”, hon fattar allt på en gång och är så
snabb att ”
hon kan springa från godiset jag drar henne med om hon tex ska gå slalom”
Hon vill hela tiden ” mera ” men
jag ser att hon stressar och blir trött så vi tränar
alltid bara en liten
stund.
Att köpa en Blandras innebär
osäkerhet om vad valpen har för anlag, hur hög den blir,
vilka ned födda fel
den kan ha.
Och nu inser jag även att de kan
dras med små infektioner som kräver tålamod och
veterinärkostnad innan
hunden är frisk.
Dessutom smittas ju den andra
hunden också som ett extra bonus ?
Nu är Zita 2½år och förhoppningsvis
frisk, hon har haft mask i tarmarna, smet i
öronen (infektioner),öroninflamation,
slidkatarrer, kennelhosta, nos kvalster och
opererat bort livmodern, men nu
är alla problem över hoppas vi.
Det var en rolig bekantskap med
Zita.
Rena motsatsen till Diana på alla
sätt.
När vi läst rasegenskaperna på
hennes raser så nog tycker vi att hon är en
Border Collie till 98% .
Eftersom båda hundarna varit
sjukliga så kan vi bara konstatera att
TUR VI HAR DOM FÖRSÄKRADE!
|
Svampsök!
Hösten 2006 gick vi kurs i Kantarellsök, jag och
Zita! Hon är ju mycket arbetssugen så
man får hitta på
Lämpliga saker hela tiden till henne.
På kursen hade "fröknarna" med sig kantareller för de hittade
inga mera
än på Torget. Men Zita var väldigt duktig och fattade genast vad vi
ville av henne.
Efter avslutad kurs skulle vi då ut i skogen hon och jag och
leta svamp. Tyvärr lyckades det aldrig, jag
köpte en
låda till oss för att
kunna träna lite mera innan vintern kom.
Köttbulle var alltid belöningen!
En dag i November skulle maken ta upp båten och när han varit
borta länge så blev jag nyfiken och gick ner till ån
jag med, tog Zita med mig så hon skulle få springa lös nere på
udden.
Till saken hör ju att det varit en frostknäpp natten
innan och ån hade en liten iskant efter stranden.
När vi kommer ner en bit så får Zita väldigt brottom,
springer ifrån mig. En stund senare ser jag hunden sitta vid en
stor rishög. Jag lockar men hon lyder inte och som tur är går jag
fram mot henne. Då markerar hon, som hon gjorde
även på kursen (ett litet fel, ok, men bara litet)
Hon tar en Kantarell i munnen och kastar upp i luften!
Matte formligen dyker ner bland riset och drar undan och
där...
Några gula läckerheter, helt oskadda av nattens frost!
Jag ber Zita söka vidare och hon jobbar villigt. Detta är
dagens skörd som senare på kvällen smakade ypperligt
på smörgåsen.
Hon var lika stolt som matte och husse över sin bedrift!
Vill du lära din hund?
Jag beskriver här
hur vi fick lära oss
|
En liten berättelse ur djurens liv
Det sägs
ju att hundar inte kan tänka- inte räkna ut i förväg- att man inte ska
"förmänskliga" hunden.
Fast jag tycker detta verkar vara ett ganska mänskligt beteende som jag fick
bevittna i dag.........................
Zita
ligger och käkar bitben på gräsmattan. Diana kommer gående, kliver på Zita
(hon är ju blind) Diana studsar
ett par steg tillbaka för man "trampar ju inte på den som ligger". Nu tappar
Diana orienteringen, jag ser hur hon går in i
syrenen, vänder går in i Växthuset, vänder går in i hallonhäcken.
Gör samma åter igen och jag ska just ingripa (jag står på altan och tittar
på)
Zita
suckar stort, reser sig, lämnar sitt bitben och går fram till Diana och
ställer sig längs med henne så hon enbart har
en väg att gå..... Den rätta......
Diana går
utmed Zitas kropp, Zita följer med till dom passerat syrenen då viker Zita
av och går tillbaka till sitt bitben och
Diana hittar sin väg igen och kommer in.........
Vad ser jag i detta då? Jo, där ligger Zita och myser med sitt bitben och
sedan ser hon att Diana inte fixar detta och
ingen människa syns till... Med en stor suck, som vi väl alla skulle
lägga i detta skede, så reser hon sig och går och
hjälper till..... Måste väl göra det då ingen annan......
Mänskligt beteende eller djurligt beteende eller, eller
Efter att varit frisk hela sitt långa liv
så börjar vi hösten det år Zita är 12 år gammal att se på henne att åldern
tar ut sin rätt.
Vi tycker hon liksom är som Dement ibland, som att hon inte förstår det vi
vill hon ska göra.
Detta händer inte ofta men det finns där.
I början på November 2012 en kväll, vi kom just innanför dörren efter gått
en kvällsrunda på ca 15 min.
Zita blir bara stående innanför ytterdörren, hennes ögon var som tomma, hon
förstod inte vad vi sade till henne.
När vi erbjöd henne en hundgodis fanns det inget intresse alls.
När vi ropade hennes namn tittade hon åt fel håll. Vi lade henne ner och där
låg hon sedan och sov.
Efter 6
timmar vaknade hon, reste sig upp och visade intresse åter igen för
omgivningen så vi tänkte att hon var
på bättringsvägen.
Hon piggnade till allt mera och 2 dagar senare var hon som vanligt. Även
blicken var då åter igen pigg och alert!
Men hon
verkade trött när vi var ut och gick, hon gick allt saktare och blev liksom
vinglig om vi inte satte oss
och vilade när hon saktade ner sina steg.
Någon dag senare får hon ett anfall, hela hunden skakade. Vi fick lägga
henne ner och hon somnade
genast.
Nu åker vi till veterinären, vi förstår att något är fel. Hunden är dock 12½
år gammal så vi tror det oundvikliga
avskedet är på gång.
Det tas EKG och lite andra prover på Zita, bland annat röntgas bröstkorgen.
Vi får veta att hon har Hjärtfel.
Hennes hjärta är kraftigt förstorat och hennes anfall har berott på att
hjärtat ej orkat pumpa blodet upp till
hjärnan som fått syrebrist och därför har hon haft dessa Blackouter!!!
Vi får beskedet att hon kan leva ca ett år till och hon ska få medesiner som
gör att hon slipper attacker
av syrebrist och Blockouter! Hjärtat i sig själv kommer fortsätta växa
men förhoppningsvis långsammare
med medesinernas hjälp.
Zita får 3 olika sorter som hon ska ta. Några dagar senare får hon Diaree´
och kräkningar. Hon blir trött och
orkeslös. Som hundägare mår man nu mycket dåligt och börjar fundera på att
sätta stopp här men Veterinären
är ju så säker på sin sak. Det är medesinen!!!!
Vi ska nu försöka smyga in dom en och en under någon veckas tid men en av
medesinerna tas bort, den
brukar vara svår på magen.
Zita blir bättre några dagar så börjar hon kräkas igen på kvällen. Hon
kissar på sig på natten och morgonen därpå
Julafton åker vi till veterinären igen. Våran är julledig och hans kollega
tar några prover på Zita. Vi är nog både han
och vi inne på att slutet närmar sig för ev håller kroppen på att lägga av.
Vi får komma åter på em för provsvar!
Zitas Njurar är påverkade, nersatta 30 %, därför hon kissat på sig!
Veterinären tycker dock att detta är inte så svårt läge hon har ju 70 %
fungerande Njurar än! Han sätter in
en ny medesin som ska hjälpa både hjärta och njurar och en annan som ska få
henne pigg fort.
Med oro och sorg i kroppen kommer vi hem på Julafton vid 14 00 tiden, skönt
ändå att ha Zita med hem en dag
som denna! Vi blir ju inte lite lyckliga och glada när hunden några timmar
senare visar att hon mår bra igen.
Zita mår sedan allt bättre, hon slutar kissa på sig, hon äter med god aptit
och hon är pigg och med på alla
vis. Efter några dagar ska vi på återbesök med henne för dom vill se hur hon
mår. Alla på kliniken visar stort
intresse och frågar: Hur är det? Glatt får vi säga: Bara bra!!!!
Vår vet. tar bort den ena medesinen, nu får Zita enbart en som är för
hjärtat och genom att hjärtat avlastas så vilar
njurarna och återhämtar sig.
Nu har 3 veckor gått och hunden är hur pigg som helst!!!!
Men naturligtvis påverkas vårt liv av detta, Zita får ej vara lös, hon får
ej springa, vi promenerar sakta med henne
hon ska ha sin mat ca en timma före promenad för hjärtat ska hinna bearbeta
maten innan "exercisen" som vår
Spanska Veterinär kallar promenaderna. Hon ska bara gå korta sträckor
timmarna efter maten, 15 min men mitt
på dagen är det helt ok med en timmas lång promenad, men vi sätter oss en
kvart och vilar efter halva rundan.
Vi hoppas få ha Zita kvar ett bra tag till!!!!!
November 2013
Zita blev inte sämre under sommaren som befarat var.
Men i September fick hon ett så banalt fel som Analsäcksinflammation.
Efter konsulterat vår veterinär beslutades att hon skulle till Strömsholm,
det stora Djursjukhuset med större resurser.
Även där vågade ingen göra något åt Analsäckarna pga Zitas hjärtbekymmer så
de rekommenderade en undersökning
av hjärtat först.
Vi blev efter det rekommenderade att låta deras hjärtspecialist göra en
grundlig undersökning med prover och röntgen.
Denna
undersökning var inte billig men den resulterade i att alla Zitas
restriktioner släpptes. Hunden får återigen
vara lös ute, hon får leka med Rozz och springa som hon vill.
Hon blev genast mycket piggare så vi förstår att hon "spelat sjuk" för vi
har behandlat henne så.
Hjärtat hade läkt och var som en liten pingisboll i bröstkorgen. För ett år
sedan såg vi ju på röntgenplåtarna ett
hjärta som knappt fick plats att röra sig innanför revbenen.
Veterinären förklarade för oss att Zita måste blivit förgiftad, hon hade
troligen ätit något med gift i. Mediciringen av
Spanska veterinärerna hade räddat hennes liv. Dock har hon fått en skada på
Njurarna men inget som fodrar
behandling i dagsläget. Analsäckarna gick inte att göra så mycket åt, de var
fyllda med små tumörer men hon fick
en antibiotikakur och har efter detta inte visat någon irritation därifrån.
Dock upptäcktes att Zita har gallgångarna fulla med grus och små tumörer
finns även på levern så vi får se hur
länge hon finns med oss. Det kan bli flera år om vi har tur. Någon Operation
var inte tillrådigt eftersom hon har flera
sjukdomar som fodrar enskilda behandlingar. Vi njuter nu av var dag som hon
är pigg och glad med stor aptit
på både mat och livet
hits
Webbplatsen uppdaterades
13-11-26