Jag heter Zita och är 2½ år och är arg!

Varför ska det    SITTAS,  LIGGAS,  VÄNTAS,  och Tränas jämt och  ständigt?

Särskilt de gånger jag inte har tid?

Jag menar, matte är väl bra på sitt sätt,  men SÅ tjatig!

Som igår, vi var ute och gick och jag och Diana läste noga av omgivningen,  jo jag hörde dom allt!

Bortom skogen var dom,  men vi gick åt andra hållet.

Gissa om jag blev glad när matte tog av till höger, det är vägen till skogen.

Jag och Diana tog sats och tänkte springa, det blev tvärstopp,

vad förvånad jag blev, var hon kvar?

Ok. Jag tog det lugnt igen, men så hördes dom igen och vi försökte hjälpa matte att gå lite fortare.

Vet ni vad hon gör då?

Hon  hojtar,  SITT!    (ibland begriper jag mig inte på henne)

Ok. Vi tog en paus, så matte blev nöjd.

Sedan försökte vi att inte skynda på matte men jag erkänner att det ryckte bra i benen!

Där bakom trätte matte, men JAG undrar jag,  vem det är som är dum i huvet här!

Hur har de det med hörseln, de där på 2 ben?

Nu hör jag dom igen, dom är nära!

Diana och jag kollar på varandra ------ Nu drar vi!

Nä, det blev tvärstopp och matte blev rasande!

Hon tänkte vända om och gå raka vägen hem!

Men vi fick en chans till, men först var vi tvungna genomlida en massa dumheter,  SITT, VÄNTA, GÅ FOT och sånt där larv.

Sedan gick vi igen, men fint bredvid matte så hon inte blir sur igen.

NU hör jag dom bakom nästa krök!

Jag lade mig ned på gångstigen och rörde mig inte ur fläcken hur hon än tjatade.

Och där kom dom !

Fröken på hundkursen i höstas med sina 2 lurviga snygga killar.

Otroligt kul att träffas igen efter 3 månader, fattar inte att matte inget begrep av allt vi sa till henne!

Mattarna stod där och pratade och vi  4  hundar for omkring, jagade runt och lekte och njöt av återseendets sötma´!

Hej då från ZITA

HUNDTANKAR!!!

Igår trodde jag matte blivit konstig!

Hon gick ut på promenad med Diana, jag fick vara hemma! Gissa om jag ylade!   Det är höjden av orättvisa!

Men visst, jag blev ju glad när dom kom hem igen, och faktiskt tog matte på mig koppel å jag fick gå ut nu, äntligen!

Jag blev lite rådlös för vi skulle åka bil.   Konstigt, var är Diana? Ska hon inte följa med?

JABBADABBADOOOO vi åker till hundskolan, nu gäller det att skälla lite på de där hundarna som står på parkeringen så de ser mig.    Jo, det funkar, oj vad de skäller tillbaka och typiskt mattar/ hussar de skäller också. Min matte också,   sch., sch, fräser  hon för hon har fått för sig att -- Nej -- hjälper inte i stressade situationer. Jag måste ju titta på henne när hon låter så konstigt! 

Inte får jag flyga ur bilen heller trots alla hundkompisar som skäller där ute.  Nej, Sitt och Vänta --  tjatar hon, ok. jag får väl lyda då så jag kommer ut någon gång. 

Äntligen, får jag hoppa ut.  Sitt igen, vilket tjat men ok. lås bilen snabbt då.

Nu ska jag fram och hälsa på alla i ringen, nähä inte det,  en promenad först.    Jag tänker kissa snabbt för det finns säkert roligare saker att göra på planen här.

Nu äntligen får jag vara med de andra, det är en tant med en pytteliten pudel som står och pratar, gäsp, jag lägger mig och sover. 

Stopp vad gör människan, lägger godis på kontaktfältet på Balansen, dom vill jag ha.   Nej, Sitt,  säger matte,  inte sätter jag mig med glädje men envisas hon så! 

 Nu får den lilla pudeln gå upp på hindret och äta massa godis på vägen.    Vad är detta före dumheter?      Ska jag bara titta på?  NU YLAR JAG!

OK. det var ingen bra ide,  erkänns, det blev ett herrans liv runt omkring mig.   Men skönt nu får vi gå till ett annat hinder.

Ett stort A, där ska jag upp är det tänkt sedan!     Pudeln klarar det i alla fall med den äran.    Det är en stor svart Labbe som är lite busig så jag försöker komma till han fast matte håller i,  tyvärr.   

Dom säger att mattar och hundar ska vara 2 och 2 och hjälpas åt att träna. 

Hon med Labben, frågar matte om vi ska ”köra” ihop, är du stark om han bråkar? Min matte säger, jag litar inte helt på Zita heller så vi får hjälpas åt!    Har ni hört, hon snackar skit om mig!!!!!!!!!!

Först får  jag sitta framför Balansen, detta har hon (läs jag) aldrig vågat förr så vi får väl se hur det går säger matte.

Stefan, instruktören ”tar” mig och så går vi lugnt och fint hela vägen upp, och ner sedan.

Där fick du matte! 

Jo, kompisen var lika bra på Balansen som mig.

Sedan kom vi till stora A – hindret,  Stefan sätter mig en bra bit framför sedan kör vi så det ryker!

Det var väl inget svårt!

Nej, det enda som behövs är att jag följer med flera gånger så matte också lär sig, hon är så otroligt tafflig den människan!

Ps. väl hemma var jag rätt trött, jag somnade genast och sedan fanns det inget som kunde få liv i mig mera den kvällen. Inte ens mattes demonstrativa prassel med glasspapper!  Zita