Fästingburen sjukdom hos hund

Jordbruksverkets sida med flera bra länkar
    http://www.sva.se/sv/Sok2/?quicksearchquery=Babesios
 
Även om både fästingar och loppor är vanliga i Spanien finns det en väsentlig skillnad mellan dem. Loppbett är som regel endast obehagliga
medan fästingbett kan vara farliga.. Välbekanta fästingburna sjukdomar från Sverige är både Borrelios och TBE.
I Spanien finns det ytterligare två allvarliga sjukdomar som sprids via fästingbett.

Det är inte fästingen i sig själv som är farliga utan små parasiter som " bor " inne i den .
Fästingen fungerar som "värd djur " för dessa encelliga parasiter och blir själv inte sjuk. För att kunna fullfölja sin livscykel måste
dock parasiten ta sig ut ur fästingen och söka sig till ett nytt djur.
Detta gör den genom att åka " snålskjuts " i fästingens saliv.

När fästingen biter, borrar den sitt huvud genom huden och stannar kvar i flera dagar . Samtidigt som den suger blod överför den saliv till " offerdjuret" .
Det är i samband därmed som parasiten förflyttar sig över till det nya djuret. Sannolikheten för att de små parasiterna skall kunna förflytta sig står
 i ett direkt förhållande till hur länge fästingarna sitter fastbitna i huden . Därför bör fästingen avlägsnas med det snaraste.

I Spanien sprider fästingarna tre olika sjukdomar hos hund; borrelios, babesios och erlishios.

Borrelios är för oss den mest kända sjukdomen och förekommer i hela Europa. Sjukdomen förorsakas av en bakterie som heter borrelia.
Till symptomen hör förutom feber och smärta en ofta migrerande hälta - hunden kan vara halt litet till och från, än på det ena, än på det andra benet.

Den form av borrelios som vi ser hos människor som drabbats av hjärnhinneinflammation "TBE " är ovanlig hos hund. Borrelios är hos hund den minst allvarliga
fästingburna sjukdom och svarar också relativt bra på antibiotisk behandling.

Babesios är inte en exclusiv sjukdom för Spanien utan finns i hela Europa. I Skandinavien är den sällsynt, men förekommer. I Spanien är den vanlig hos hund.
Babesia som den sjukdomsframkallande organismen heter är ingen bakterie utan en liten parasit.
Parasitsjukdomar svarar som regel inte lika bra på antibiotisk behandling som bekteriesjukdomar . Det är ett av skälen till att sjukdomen babesios
är mycket allvarligare än borrelios.
Bärare av babesia är den stora bruna hundfästingen och den trivs och förökar sig bra också inomhus.
När babesia-organismen kommit in i hundens kropp söker den sig in i blodomloppets röda blodceller, var den livnär sig på ämnen från blodkroppen.
Den växer och när den är tillräkligt stor delar sig. När den delat sig några gånger kommer den röda blodkroppen att spräckas, och babesian och dess
slaggprodukter kommer ut i blodomloppet.
Den frigjorda babesian söker sig snabbt till nya röda blodkroppar och slaggprodukterna gör att hunden blir sjuk.
När detta pågått under någon månades tid är det en avsevärd mängd organismer som frigjorts och hunden uppvisar sjukdomssymptom.
Varje gång cirkeln sluts och slaggprodukter kommer ut i blodomloppet - alltså ca en gång i månaden får hunden symptom på sjukdomen - den blir trött, får feber,
anemi, ont i kroppen, dålig aptit och kan också tappa livslusten.

Erlishia - parasiten verkar ungefär som babesia, men söker sig istället till de vita blodkropparna. Symptomen på erlishios påminner mycket om babesios,
men förloppet är ofta mycket mindre dramatiskt. Sjukdomen kan ha en väldigt lång inkubationstid.
Erlishia kan leva i flera år i hunden utan att ge påtagliga symptom - men hunden mår inte riktigt bra.

Diagnosen fastställs med ett enkelt blodprov.

Hur sprids smittan ?
Eftersom det här handlar om allvarliga sjukdomar, är den förebyggande behandlingen viktig. Man kan aldrig helt gardera sig mot fästingangrepp
men det finns emellertid många bra metodet att se till att den tid fästingen sitter kvar i kroppen minimeras.
Men det är också viktigt att då man hittar en fästing på sin hund att ta bort den. Den skall inte dras, utan vridas. Riktningen , med- eller motsols spelar ingen roll.
Den skall bort levande och därefter skall den destrueras.

Babesios är inte heller en exclusiv sjukdom för Spanien, utan ses i hela Europa - i skandinavien är den sällsynt, men förekommer ibland hos kor.
I Spanien är den vanlig hos hund. Babesia, som organismen heter är ingen bakterie utan en parasit. Parasitsjukdomar svarar som regel inte så bra på
 antibiotikabehandling, en orsak till att sjukdomen babesios är mycket allvarligare än borrelios.

Bärare av babesia är den stora bruna hundfästingen och eftersom den trivs och förökar sig bra inomhus händer den att den tar sig en lift med den som
bilar genom Europa hem till Sverige.
När babesia organismen kommit in i hundens kropp söker den sig in i blodomloppets röda blodceller, var den livnär sig på ämnen från blodkroppen.
Den växer och när den är tillräkligt stor delar den sig. Nu kommer den röda blodkroppen snart att spricka, babesia-organismerna och de
slaggprodukter som de bildas kommer ut i blod omloppet och babesian söker sig till nya röda blodceller.
När detta pågått ett par månader är mängden av organismer som frigörs redan avsevärd och nu börjar hunden få symptom på sjukdomen .
Organismerna frigörs alltid ungefär samtidigt.
Varje gång cirkeln sluts, och det kommer ut slaggprodukter i blodet får hunden symptom - detta sker ungefär en gång per månad ; hunden blir trött, får feber ,
anemi , ont i kroppen, dålig aptit och verkar ha mist sin livsglädje.
Ibland kan symptomförloppet vara smygande ibland kan det vara väldigt dramatiskt.

Erlishia-organismen verkar ungefär som Babesia, men de söker sig istället till de vita blodkropparna. Symptomen på erlishios påminner mycket om
babesios, men förloppet är ofta mycket mindre dramatiskt. Sjukdomen kan ha en väldigt lång inkubationstid. Erlishia kan leva åratals i hunden utan att
ge några kraftiga symptom. Ändå mår hunden inte " riktigt bra ".

I vissa fall är hundar smittade av flera fästingburna sjukdomar samtidigt. De blir ofta sjuka länge och är svåra att bota. Gemensamt för infektioner förorsakade
av både Erlishia och babesia är att hundarna oftast inte kan bli botade för gott, utan parasiten alltid kommer att finnas kvar i kroppen.

Diagnosen på sjukdomarna kan fastställas med ett enkelt blodprov.

Hur sprids smittan ?
I Spanien är fästingarna aktiva året om, med högsäsong under hela sommarperioden - alltifrån februari till oktober. De sprids helt enkelt genom att djuret
kommer i kontakt med dem , ofta via gräsplaner eller buskage var de råkar finnas. Det finns mera av dem ute i på landsbygden, och på ställen
var det finns mycket djur; tex. hästar, får eller andra hundar.

Förebyggande behandling
Eftersom det är fråga om allvarliga sjukdomar är den förebyggande behandlingen viktig. Det finns dock inget sätt att förhindra ett fästing angrepp,
men många goda metoder att se till att den tid fästingen sitter kvar minimeras. Tyvärr faller det utanför den här artickelns ramar att ta upp den
förebyggande behandlingen
 

Info lånat från
http://www.costadelsol.nu/